Hundar, larver och identitetskris

Gör något varje dag som skrämmer dig - Rikard Wolff

Visst är det märkligt vad ett miljöombyte kan göra för identiteten? Man hamnar i en annan kontext och helt plötsligt har man inte samma rädslor. Inte samma intressen och preferenser. Man upptäcker nya sidor hos sig själv och tappar bort gamla. I tisdags gav jag mig ut på tredubbelt djupt vatten med kombinationen hundar, larver och djurvård (inkluderat nålar, blod och var) på systrarnas gård i Sanya Juu och upptcäkte till min förvåning att jag inte alls är den jag trodde jag var.

Jag har hittills identifierat mig som en solklar kattmänniska. Men under den här resan har jag börjat vackla i min ståndpunkt. Och i Sanya Juu tog jag klivet in i hundmänniskornas värld på riktigt. I tisdags bestämde sig ”kattmänniskan” nämligen helt sonika för att ta sig an projektet att tvätta av de sju smutsiga valparna på gården. Det fanns alltså andra sysslor men av någon anledning tyckte jag att det var helt rimligt att valp-vården skulle tilldelas till mig.

Heads up för den kräsmagade här: resten av texten innehåller en hög halt av äckliga detaljer (men sagan har ett lyckligt slut!)

Sagt och gjort jag sätter igång att tvätta de smutsiga valparna. De är täckta i någon form av sår som liknar stora insektsbett. Men när jag tittar närmare och klämmer kring såren så upptäcker jag att såren är hem för stora vita larver. De här parasiterna har alltså tagit sig in i huden på valparna för att suga deras blod. De växer i takt med att de äter och skapar stora såriga och variga kratrar i huden på valparna. Vissa av kratrarna är tomma men i de flesta fall finns det en stor larv där som går att trycka ut ur såret. Det här är förstås omåttligt äckligt. Och såväl sår som vita larver hör till kategorin ”saker som jag verkligen inte gillar” men på något sätt lyckas jag ändå hålla mig sansad. Så istället för att börja fantisera kring vad som händer om larverna går över till att attackera mig så börjar jag metodiskt göra upp en plan för hur vi ska försöka rädda valparna. Jag spenderar sedan resten av dagen med att gå igenom alla valpar och klämma ut larv efter larv. Ibland behöver jag använda en nål eller kniv för att öppna huden så att larven kan tryckas ut. När jag är klar jag har en hink med cirka 50 vita larver och 7 valpar vars hud är täckt av såriga hål.

Jag tvättar rent alla sår med aloe vera och vi placerar valparna i ett stängt utrymme där de förhoppningsvis inte kommer att råka ut för fler parasiter. Vi bestämmer sedan att vi ska prata med veterinären senare i veckan och se om vi kan få medicin till valparna. Dagen efter när jag går in till valparna kommer de alla skuttande och slickar mina händer. De är redan mycket bättre!

Det är inte förrän nu, flera dagar senare som jag inser hur långt jag pressat min comfort zone med det här projektet. Jag ägnade min dag åt att omhänderta hundvalpar som blir uppätna av larver! Det är ju inte direkt min drömdag om man säger så. Men jag är i ärlighetens namn mycket tillfreds inombords. Inte skärrad. Nej, bara nöjd och fylld av hopp om att de små liven ska bli friska. Och tanken har slagit mig: Kanske borde jag bli veterinär? För någon månad sedan hade det varit helt otänkbart! Men nu är det inte fullt lika främmande. Jag undrar vad som kommer härnäst. Snart börjar jag väl få för mig att jag ska bli läkare. Eller så händer något ännu mer otroligt! Som att jag börjar gilla dansband. Eller intressera mig för bilsport. Fast det är ju i och för sig en helt annan kategori… Något säger mig att få djur har blivit befriande från sitt lidande på grund Lasse Stefanz och snabba bilar (jag kan ha fel dock!).

Nåja! Summa summarum: det finns en hel del grejer där bakom pannbenet som man inte tror att man har. Och en hel del annat som man tror att man har men som faktiskt inte alls finns där. Den kan vara värt att testa lite då och då. Så att man inte går runt och inbillar sig att man är någon man inte är. Så här i efterhand är det ju nästan lite pinsamt att jag sprang runt och gjorde reklam för min nålskräck och avsmak för hundar när det uppenbarligen är falsk marknadsföring.