Giraffer, massajer, hot springs och afro beats

Goddagens!

Jag vill börja med att varna för att en viss nivå av extrem trötthet kan påverka kvaliteten i det här inlägget. Jag var ute och dansade igår nämligen. Jag gick med två av mina yngre lärarkollegor från colleget, Michael och Johnny (ni kommer få höra mer om dem så lägg namnen på minnet) till en krog här i närheten. Det var HELT UNDERBART! Afro beats i in my heart. Kära vänner, om ni inte redan upptäckt afro beats gör det snarast! Det är omöjligt att stå till och det var det heller ingen som gjorde igår kan jag säga! Det dansades på EN NIVÅ. Hips moving, body in a trance och fullkomlig taktkänsla i alla riktningar. Man kastas in i ringen och alla skriker. Någon går ner och dansar med händerna mot golvet, någon lyfts upp i luften. Jag dansade och dansade. Kom hem helt genomblöt med skjortan vit-randig av salt från svetten. Vill ta med känslan och energin hem. Ljuden och rörelserna. Ajaj kära Stockholmsklubbar ni har något att jobba på.

Den här veckan har jag försökt komma in i arbetet som engelsklärare på colleget och igår hade jag min första engelsklektion i helklass: 44 studenter!!!!!! Madre Mia de får knappt plats i klassrummet. Men lektionen gick ändå över förväntning. Studenterna är väldigt flitiga och tar sig an de flesta uppgifter med engagemang. Men men, mer om det sen. Jag har fortfarande lite viktiga saker från förra veckan att berätta om. De tre sista dagarna med konfirmanderna: 22:a och 23:e februari, var fullspäckade med upplevelser. Den 22:a åkte vi till Arusha Nationalpark. Vi körde runt i parken i bussen, som nära nog hade blivit vårt hem efter alla timmar vi hade spenderat i den under veckan, och tittade efter exotiska djur. Vi såg inga elefanter eller lejon tyvärr men vid ett tillfälle hade vi giraffer på bara några meters avstånd från bussen. Jag älskar verkligen giraffer! Som en människa som alltid känt sig lite för lång för omgivningen känner jag en stor gemenskap med girafferna. Jag har också vissa svårigheter med att nå ner till marken ibland. Vi såg också vårtsvin, zebror, antiloper och apor av olika slag.

Picknick-lunch i Arusha Nationalpark

Den 23:e åkte vi och hälsade på kristna massajer. För massajerna har kristendomen bland annat inneburit en möjlighet till utbildning som de inte haft tidigare och de massajer vi pratade med kände en enormt stor tacksamhet till kristendomen. Massajerna har länge varit nomader men på grund av nya regelverk från regeringen har de blivit tvungna att bosätta sig de senaste åren. Numera hittar man flertalet massajbyar här i nordöstra Tanzania och vi besökte en av byarna som ligger cirka två timmars bilväg härifrån. Att ta sig ut till byn var ett helt projekt. Vägarna liknar mer stigar och är fyllda av gropar och stora stenar. Landskapet är kargt och fruktansvärt dammigt såhär under torkan. Oändliga vidder av damm, grus och taggbuskar sträcker sig så långt ögat når. Tänk er Breaking Bad när de är Mexiko. Och mitt ute i detta månlandskap låg en massajby. Mitt i detta torra heta månlandskap bor barn, kvinnor och män som lyser av färg från mönstrade tyger. Som är stolta och glada och starka och som skrattar och gråter. Mitt i detta heta månlandskap bor massajerna.

Åsnor för transport av vatten

Vi mötte massajerna vid deras samlingsplats och kyrka. Samlingsplatsen var ett träd och kyrkan var några brädor med plåtskivor som tak. Halva taket på kyrkan saknades. Flera av massajernas kor hade dött i torkan vilket hade lett till att de inte hade råd med de två sista plåtskivorna för taket. Priset för taket som saknades var cirka 900 svenska kronor och Nyköpings Församling har nu gått in och betalat för taket med en del av bidraget till Tanzania.

Masajbyns brunn

Massaj-get 

Efter den här upplevelsen som satte djupa spår i många av oss väntade ett helt annat äventyr. Från massajbyn åkte vi till Chemka hot springs: en oas av grönt mitt i gruslandskapet där vatten har bestämt sig för att sippra upp ur marken och skapa som en damm. Det klarblå vattnet är runt 25+ grader och kantas av palmer som hänger ner över vattenytan. Känslan av att hoppa i det klara blå vattnet och skölja bort dammet från vägen var obeskrivlig. Vi hängde längde vid Chemka och bara njöt. Det fanns en gunga så att man kunde svinga sig ut i vattnet. Jag klättrade (med stor hjälp från några otroligt starka och smidiga killar från området) upp i ett träd som stod över vattnet och hoppade ner. Det var kanske mellan 5 - 7 meter högt och jag balanserade på en alldeles för smal gren. Killen som följde med mig upp var allt jag hade att hålla i. Jag fullkomligt skakade i hela kroppen men känslan efteråt var sagolik! Chemka kändes som en annan planet jämfört med massajbyn och kontrasten var närmast absurda. Men det är väl kontrasterna som gör livet antar jag. Eller vad tror ni?

Den 24:e februari var sista dagen i Moshi för konfirmanderna. Vi spenderade dagen med att leta efter souvenirer och umgås. På kvällen hölls det avskedsmiddag med alla college-studenter och flera av systrarna. Det dansades och sjöngs så det stod härliga till och vi lärde ut små grodorna till college-studenterna som var överförtjusta. Haha! De tvingade mig till och med att dansa den med dem igår kväll igen! Att sjunga och dansa är en naturlig del av vardagen här. Börjar någon så hänger alla på. Det är en fin grej.

Nu behöver jag gå. Jag ska äta med några tyskar som är här på besök för att planera för Ushirikas framtid. De kollar på underhåll och arkitektur och undersöker hur området och verksamheten kan utvecklas. De kommer från Augsburg och har varit med och byggt upp i stort sett hela Ushirika wa Neema. Mer om det senare.

Bye.