Moshi och Marangu

Halo Salama!

Ja det blir ju lite halvtokigt det här med mina blogginlägg nu. Dels för att jag ligger i ofas och fortfarande har stora delar av förra veckan att berätta om (och därav inte har plats att berätta om det jag faktiskt gör just nu haha!) och dels eftersom jag inte lyckas få upp bilderna på bloggen. De är för stora på något vis som jag inte begriper alls. Ibland önskar man att man var lite mer tekniskt lagd.

Anyway jag ska fortsätta where I left off igår. Jag spolar alltså tillbaka till söndag förra veckan: Vi har precis vaknat efter den första natten på Ushirka wa Neema. Vi äter en sen frukost bestående av frukt, bröd och pannkakor (tror jag) och samlar oss en stund innan vi tar sikte på Moshi centrum för att ta ut pengar och se oss omkring. Alla är trötta och hettan är tryckande. 32 grader i skuggan. När vi kommer in i Moshis centrala delar möts vi av en brokig blandning av färger från traditionella klänningar, plaststolar, frukter i gatstånd, tuk-tuks och motorcyklar. Allt är färglatt. Allt är dammigt. Nästan ingenting är färdigbyggt eller helt. Längs gatorna sitter tiggare och försäljare på marken under paraplyer och skjul. Och utanför butikerna sitter rader av skräddare med sina symaskiner och tyger redo för nästa kund. Många vill sälja saker till oss och alla vill prata. Vi går till en bank för att ta ut pengar och efter mycket om och men har vi fått tag i pengar så det räcker. Nästa stopp blir en stor matmarknad. Tonvis med mango och ris i lösvikt. Bönor, potatis och avokado. Sr. Elistaha som tagit täten i vår grupp styr stegen mot en stor lastbil. Lastbilen är helt och hållet fylld med ananas. Frukterna väller ut ur lastutrymmet och ner på gatan. Sr.Elistaha pratar en stund med försäljarna och börjar sedan välja ananaser. Hon köper tillslut så många att de fyller upp en hel säck (som väger som en halv elefant typ). Säcken lämnas sedan åt någon som tar hand om den (en vän till Sr.Elistaha) och vi kan fortsätta vidare. Vi går till ett café och beställer dricka som vi halsar i oss i skuggan. Efter några timmar i staden är vi trötta och det är väldigt skönt när vi får ”komma hem” till Ushirika och bara spela kort och reflektera över allt vi sett.

Ananas-shopping

Kortspel på verandan

Dagen efter åker vi buss till vattenfallet Marangu där tre av konfirmanderna döps. Systrarna har ett retreat center nära vattenfallet och efter dop och bad går vi till retreat centret för en lättare dopfika (tror vi). Men! Systrarna har gjort världens tårta!! Och det visar sig att man har en tradition att skära bitar av tårtan och mata sina lärare med när man döps (som vuxen antar jag?) i Tanzania. Så sagt och gjort de tre döpta konfirmanderna får snällt och lydigt ta varsin bit av tårtan och mata konfirmationsledarna med den. Vi har alla svårt att hålla oss för skratt men som tur är lyckas matandet ändå bra och ingen tårta missar sin mun. Efter tårt-kaoset fikar vi en stund och sen bär det av mot Ushirika igen.

Sr.Christina

Okeej back to nutid. Swooosh! Hoppas ni hänger med i svängarna haha! Nu ska jag ha ett möte med engelskläraren, och sen ska jag försöka tvätta. Det är en hel procedur att få bort allt rött damm från kläderna och man tvättar för hand. Kanske tar jag och John (som jobbar på colleget och som har fixat internet åt mig! BÄST ÄR HAN) en löptur till ett närliggande hotell sen också. De har pool som man kan använda mot en avgift så då kan vi springa dit och bara kasta oss i poolen.

See you!